Utmaning 289-om att slå!

Hans ord slog henne som ett hårt slag rakt in i hjärtat. Det var som om han laddat och siktat ett slag rakt in i hennes själ. Det gjorde så ont.

Han skulle lämna henne. Han ville inte men han kände sig tvungen. Yttre omständigheter gjorde att deras förhållande aldrig skulle hålla i längden. Han hade bestämt sig. Hon kunde inte göra något åt det.

Men det gjorde så ont.

Det var verkligen ett hårt slag mot hennes allra innersta. Hon blev yr. Hon fattade ingenting.

Hennes ben bar inte längre. Hon lade sig ner på marken, skruvade sig i ångest. Han tog henne i sin famn. Bad om ursäkt för att han gjort henne illa. Han pratade med henne hela tiden, det hörde hon, men vad han sa har hon ingen aning om.

Det gjorde så jäkla ont.

Hon hade aldrig älskat någon som hon älskade honom. Han älskade henne minst lika mycket. Det här kunde inte hända. Hon fick inte låta det hända.

Vad hade hon gjort för fel? Hon kunde göra vad som helst för att rätta till det. Var hon inte tillräckligt snygg? Var hon inte tillräckligt snäll? Pratade hon för mycket? Var hon tråkig?

Slaget gjorde henne psykiskt förlamad.

Han lämnade henne den kvällen. Med ett sönderslaget hjärta. En krossad själ.

Det gjorde vansinnigt ont!